linneasstoraaventyr.blogg.se

Livet rullar på! Det går upp och ner, varmt och kallt, långtråkigt och stressigt, ensamt och fullt av liv. Jag har nu varit i Australien i lite mer än 3 månader, vilket är både en evighet och ett ögonblick. 

Innan jag reste till Australien var min plan att två olika jobb och resa hela Australien. Det skulle vara ett hästskötarjobb och ett jobb där jag fick driva boskap. Hur jag skulle resa hade jag inte en aning om men det skulle lösa sig med tiden. Jag försökte tänka så lite som möjligt och bara vara lite spontan. Och det var en bra plan, förutom att jag har ändrat den ungefär 100 gånger sedan jag kom upp med planen…

För när jag landade i Australien förändrades allt. Så ensam som jag kände mig de första nätterna här kommer jag nog aldrig att känna mig igen. Ett nytt land, annat språk och jag kände inte en kotte… Från att ha ett ganska gott självförtroende så kände jag mig som en lite blöt katt. Snabbt insåg jag att min ursprungsplan inte skulle fungera. Min nya plan var att ta ett jobb i tre månader, resa lite och sen åka hem. Redan första veckan längtade jag till ögonblicket då jag skulle landa hemma i Sverige igen. Samtidigt är jag lite envis. Jag skulle klara ett jobb och hinna se lite när jag ändå var på andra sidan jorden. Jag tog mig igenom träningsveckan i Queensland och fick ett jobb, som var nästa stora prövning.

Med facit i hand så hade jag inte kunnat hamna på ett bättre ställe. Jag kom hit för att jag ville göra något nytt. Ja jag håller fortfarande på med hästar, vilket jag alltid gjort men detta är helt annorlunda. I början tyckte jag att polo var speciellt, inte nödvänidigtsvis på ett dåligt sätt men bara väldigt annorlunda. Efter 3 månader med polo är jag totalt ”polobiten”, jag älskar polo. Jag förstår inte allt av spelet och jag har inte ofta tid att kolla på en match men att se farten och det tuffa spelet samtidigt som det är otrolig hästkontoll. Det sista kanske var en lögn… Vissa grabbar har ingen aning om hur man rider, har sett så skumma sätt dessa människor hanterar hästar och framförallt ridningen. Än en gång, jag hamna på rätt ställe! Ryttaren jag groomar åt är en av få här som lever på att spela polo. Det är konstigt hur stolt jag faktist känner mig av att vara med det team jag är och sköta de hästar jag sköter. Vi är de som är mest organiserad, renast utrustning, har koll på saker och ting och är trevligast mot varandra. Folk i polo skriker ofta, svär och ser lite hejtjolahop ut, men inte vi. Om någon fråga mig vem jag är vid en polomatch skulle jag beskriva mig som den som springer runt, med ett leende på läpparna, dam och lera över hela mig och alltid hejar. Gamedays are the best days!

När vi inte är iväg på matcher spenderar vidagarna hemma på gården. För tillfället har vi 25-30 hästar i träning. Allt ifrån äldre polohästar, grymma polohästar och bebispolohästar.I princip alla hästar går på sets varje morgon och några dagar i veckan tränas av Dan på

eftermiddagen med stick and ball. Sedan några veckor tillbaka har våra unghästar varit i träning. De var knappt inridna innan jul och några av dem spelade sin

 första match i början av februari. Jag har alltid riktigt hållit på med unghästar (här är en unghäst 2-3 år och knappt hanterad) och jag måste säga att det är annorlunda, svårt och väldigt roligt. Dan sköter alla träning i form av ridning och början av hantering men så fort de kan börja jobba och spela så är de upp till mig att bandagera, sadla och tränsa. Helt ärligt, våra hästar är bäst. Jag ska inte ge Dan allt för mycket beröm för vem vet om han använder google översätt och läser detta… Men han är grymt duktig. Hade en unghäst som inte gick att fånga första veckan. En vecka efter slet den sig från var den var uppbunden sprang runt och när jag gick in i arenan för att fånga henne sprang hon rakt mot mig, och stoppa mulen i grimman. Jag och Dan bara skratta. Så mycket kan hända på en vecka.

Generellt tror jag att jag ses som tjejen som älskar mina hästar. Av de 30 hästarna på gården är det kanske 10 som spelas av Dan, vilket är minahästar.

Roxy är en liten men grym polohäst. Till vardags är hon ganska lat, inte allt för pigg och gapar inte gärna för bettet. Hon är nog en av de mest comfortabla häst jag någonsin ridit. Men så fort hon har poloutrustning på och hon är på väg till planen är öronen spikrakt framåt och med i matchen. Det är inte alltid man ser vad en häst tycker och tänker men Roxy går att läsa som en öppen bok ute på planen, Roxy älskar polo. Även om hon är liten så är hon en av de snabbaste i stallet, även om Dan är duktig på att rida så kan han inte stoppa Roxy när hon har fått upp farten. Roxy är bara bäst. 

Wanda är en liten söt poloponny. Hon är speciell på hennes vis. Huvudskygg och jobbig att klippa, annars underbar. Grym och snabb på planen och visar alltid upp sin bästa sida.

Southerly, den smala och långhåriga hästen. South är hästen i stallet som får mest mat och i lugn och ro äter upp den. En stark häst som alltid är positiv. Så enkel att ha att göra med.

”The Bondgirls” består av tre systrar med namn från Bondfilmerna. Det är Skyfall, Omeaga och Menepene. Redan första veckan jag kom dit bestämde vi att Menepene var för jobbigt att säga så vi döpte om henne till M, bara M. Skyfall skadade sig i början av säsongen så hon har spenderat all tid i en stor hage och är nu fet och långhårig. Omeaga är i mina ögon ”the donky”, inte den vackraste men söt på hennes egna sätt, helt okej på planen men för långsam för att vara en bra polohäst. M är hästen som ”leaping thru the air, det vill säga att mitt i en match i en spurt eller stillastående kan hon bara ta av och hoppa upp i luften. Lite som en stegring men hoppar samtidigt framåt. The Bondgirls är lite yngre och orutinerade och är generellt lite jobbiga. Därför har jag utsett mig själv som fadder till dessa hästar så ingen annan behöver klaga över dem.I like my Bondish. 

Vi har haft lite hästar som har kommit och gått men en häst att nämna måste väl ändå vara Gwatcha. Enligt Dan är hon bästa hästen vi har. Så duktig att han nästan åker av när han stannar och svänger för att hon är så kvick. Samtidigt är hon snabb som bara den. 

På senare tiden har vi haft en del unghästar med oss. Det jobbiga är att vi inte har en aning om vad de heter så vi har hittat på lite egna namn. Tim har tre unghästar som ett litet sto som blev en Vivian. En lite pojke med annorlunda teckning i ansiktet, därför kallad Dan hono först för Fuckface, men det lät inte allt för bra så han blev en Malboue. En enorm grabb som blev kallad Tim, efter dess ägare. Sen har vi tre av Nicks unghästar. De tre hästarna blev Nick, Poppy and Marienne efter Nick hans dotter och fru, fantasin är på hög nivå! 

Under min polotid har vi varit på ett antal olika pologårdar. Vissa mer fancy än andra. Vår gård anses som en av de vackraste gårdarna meden bra poloplan. Annars har vi varit i Eyensbury, vilket är en gård under uppbyggnad som säkert kommer bli väldigt fint men för tillfället är lite provisoriskt. Weribee är det stället vi oftast åker till. Det är en enorm anläggning med tre polofällt, 6 dressyrbanor(?) ett par hopparenor, ett par ridhus, en terrängbana och ett stort fällt där de håller på med olika uppvisningsklasser, alltid fullt av liv. Yarra Vally är ett annat ställe som bokstavligen bestod av två polofällt lite ”uteboxar” och inget mer. Yallek är två planer och ett vackert klubbhus. En helg när vi var där nyligen så var det 1500 människor där i publik och massa tält och tjohej vilket var väldigt kul (ännu roligare var det när Dan i den avancerade matchen gör avgörande målet i sista sekunden och de vinner inför alla skrikande människor). Den abouslut roligaste dagen av polo måste ha varit när vi var i Portsea. En plan,8000 i publik, alla klädda i kostym, klänning och höga klackar. Atmosfären var obeskrivlig och få vara där med vårt härliga team, vinna den svåraste matchen och grooma åt ryttaren som blev utsedd till mest värdefulla spelare. Underbart!

Så uppenbarligen njuter jag i leran och dammet under matchdagarna men när vi faktist är lediga så får jag försöka underhålla mig så gott jag kan! Ibland har jag (och den andra groomen när hon var här) varit med Michelle och varit vid en vattenpark, shoppingturer, BBQ-häng i Kyneton och säkert lite till. Medan andra dagar har jag varit ensam i Melbourne och shoppat, sightseeingat och bara druckit kaffe. Att vara ensam har varit min största prövning men jag börjar nog sakta men säkert inse att det inte är livsfarligt och att jag måste klara av att vara på egen hand. 

Jag har gjort en del roliga saker när jag varit ledig. Jag hade en vaka ledigt över nyår då jag flög upp till Sydney. Nyår i Sydney är obeskrivligt. Jag åkte dit med en annan underbar groom och bodde tillsammans med henne och några vänner till henne. Förutom att vi drack en hel del alkohol och dansa på kvällarna så såg vi alla sevärdheter i Sydney, Vi var vid operahuset, harbour brigde, allt i City Centre åkte ruunt på en sightseeing buss. Vi bodde precis vid Bondi beach så vi var på stranden och cruisa. En oförglömlig vecka!

En annan grym vecka ar när min lilla pappa flög till mig på andra sidan jorden! Tillsammans med honom såg vi lite lokala sevärdheter som Hanging Rock, Mt Macedon och The Memorial Cross, små byar som Kyneton och Malmsbury. Vi var på Melbourne Zoo en dagoch spana in Australensiska djur. En kväll åkte vi in till Melbourne och såg lite sevärdheter där, var upp i Melbournes högsta byggnad med utsikt över hela Melbourne och Australia Open (Tennis). Utöver turistsaker var pappa med mig på jobbet och spenderade helgen på sidan poloplanen. Så roligt att få visa upp gården, hästarna, polon och framförallt alla underbara människor här. 

Nyligen började jag tänka efter. Min nya plan när jag kom till Australien var att ta ett snabb jobb i tre månade, resa snabbt och sedan hem. Nu har jag varit här i tre månader och min plan har ändrats igen. Jag kommer stanna här i ca en månad till (kan bara inte lämna polon…)Vi har en helg att här i Victoria (Eyensbury och Weribee) och sen beger vi oss Adelaide för att spela två helger där. När vi kommer hem från Adelaide är säsongen mer eller mindre över i Victoria och därför verkar det naturligt att sluta då. Dan kommer åka vidare för att Spela lite i New South Wales och Queensland medan Tim och Nick är klara och väntar tills Victoria säsongen börjar igen i Augusti. så min nya plan är att åka till Adelaide med polon, komma hem och packa mina saker, spendera ett par dagar i Melbourne och sedan flyga upp till Sydney igen, spendera en vecka där och sedan börja resa med buss upp längs östkusten. Längre än så har jag inte planerat för jag vet att jag ändå kommer ändra min plan 100 gånger till… 

Så… En liten uppdatering på alltihopa! Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge innan nästa... 

See ya!